Ekeby från hedenhös till 1720  

Ekeby omnämns första gångerna 1358 och 1382 i två perga­mentsbrev i Riksarkivet, uppger ortnamnsforskarna vid SOFI i Uppsala. Dess närmsta grannby, Bråhovda, omnämns redan 1304, och de två byarna skulle så småningom komma att gränsa till varann. Ekeby, vars namn i begynnelsen snarast betydde ’gården vid ekarna’, har sedan länge inga större ekar i sin närhet.

Dessa två omnämnanden i bevarad skrift är en sak, en helt annan när Ekeby kan sägas ha grundats. Vid åtminstone en plats, söder om Rehnholms har arkeologer vid Riksantikvarieämbetet (RAA) näm­ligen funnit rester av boplatser(ca 100 x 30 meter), som åtminstone är så gamla som 1000-­-talets början, möjligen äldre.

Vid Petterssons/Hills/Balkedals finns dessutom ett område(ca 100 x 200 m) med rester av bebyggelse från medeltiden och senare. Osäkrare sådana rester finns också i ett område (ca 100 x 50 m) strax invid Caris’ Villa Viola. Detta och a nnat kan man se på RAAs kartor, under Fornsök.

Den första kartan över Ekeby från 1637 visar enbart två symboler för gårdar ungefär där Petterssons och Hill-Olssons ligger, inga uthus eller torp eller annat. Kartan, den s.k. geometriska kartan C4:104-­-105, kan läsas på nätet, både hos Lantmäteristyrelsen och Riksarkivet. RA har låtit renskriva den svåra 1600-talsstilens text.

Utsnitt av karta från 1677

Efter hand kom Ekebys marker att växa och gå från trakten av Vik i väster till Mölntorp i öster, och både med byarna Bråhovda och Mälby hamnade man i bråk om gränserna. Ekeby omfattade som mest också Kvarnäng, Stubbetorp och Nolången. De förra avskiljdes under 1700-talet, Nolången troligen betydligt tidigare.

Det fanns minst en adelsgård i Ekeby vid denna tid, men under vilka år är tills vidare obekant. Sådana fanns också i Bråhovda och Mälby, däremot aldrig i Stubbkärr. Från 1720 och framåt ser man inga spår av adel i Ekeby.

De två gårdarna nere vid sjön kom så småningom genom nyodlingar och hemmansklyvningar att växa så att de snarast vart en by med kanske som mest sju gårdar. De började ibland kallas Västra och Östra gården, ibland Väster- och Östergården, och under 1700-­-talet började Västergårdens bönder att gradvis flytta sina byggningar till trakten av Rehnholms. På kartor kallas detta ibland för Lilla Ekeby, och den gamla byn för Stora Ekeby.

I fastighetsregister kallades senare de västra gårdarna för Ekeby 1:2 o.s.v., medan de östra kallades Ekeby 2:2 osv. Så uttryckte sig lantmätarna och myndigheterna, men förmodligen inte Ekebyborna själva.

Eftersom Kvarnäng redan 1638 fick en egen karta, så måste gården ha existerat minst 25-­-50 år, innan den var så lönsam att det lönade sig att beskriva och beskatta den. Den första kvarnen kan alltså ha legat där redan på 1500-­-talet. Den andra låg troligen på samma ställe, och framgår tidigast av de stora sockenkartorna, en från 1677 och en från början av 1700-­-talet (1712?). En kvarn nämns i ett utdrag ur 1695 års jordebok i Uppsala, och sägs ligga på ”skatte Frällse Hemmanet Ekeby ägor, i des Äng, och bruukas af åboerne, gåår Höst och Wåhr, hawer sitt fall från Kierr”.

Därefter dröjer det nittio år igen innan kvarnen dyker upp i handlingarna från Nyköpingslandskontor 1785 över s.k. tull- och mjölkvarnar. Ägarna sägs denna gång vara byamännen, inte någon adelsgård. Kvarnen sägs vara "nybygd, går med öfverfall och Stenarna håller 3 quarter i Diameter, den icke är skattlagd och ej eller dertil ännu begärd". Men redan år 1826 är kvarnen raserad enligt kvarnhandlingar i Riksarkivet.

En av de allra sista som kände till dess läge genom muntlig tradition var Arne Enkvist (död 2013). När han föddes, hade kvarnen redan varit ur bruk i 100 år, men hans far lärde sonen var ’kvarna’ legat. Denna sorts muntligt överförd kunskap finns numera ganska lite av i trakten – av olika anledningar.

Området närmast kvarnen är ännu oskiftat och tillhör samfällt de mantalsägande markägarna än i dag.

Efter detta inledande kapitel följer en serie sammanfattningar av de akter som samlades i Lantmäteriets två arkiv: "Lantmäteristyrelsens arkiv", som länge låg i Stockholm; och de länsvisa lantmäterimyndigheternas arkiv, alltså i vårt fall arkivet i Nyköping. Om man vill läsa dem på internet, rekommenderas att man i första hand läser de förra eftersom de ofta är tydligare. De innehåller ofta häradsrättens fastställande, och hänvisar till ytterligare föreskrifter i domboken. De har inga kodnummer, bara ett årtal och en rubrik.

I Nyköpings eget arkiv heter akterna t.ex. 04-­-DUN-­-XX, där 04 betyder Sörmlands län, DUN betyder Dunker. Därefter följer ett nummer. Men alla nummer redovisas inte av Lantmäteriet, okänt varför. Här fler akter än i det centrala arkivet. Det tredje kartexemplaret, som skulle förvaras i byn, har jag inte sökt efter; gissningsvis är flera av dem på avvägar. Nedan intresserar jag mest för gårdar, åker och äng, medan skogen hamnar i bakgrunden.

Gårdar, torp och backstugor har kommit och gått, och av alla gårdar återstår nu bara en handfull ”jordbruksenheter”, och de flesta av dessa arrenderas ut till traktens ännu färre aktiva bönder. Sedan 1950-­-talet har det anlagts en rad s ommarstugor och villor.

Till andra förändringar under senare tider kan läggas att allt fler bondgårdar och större bostäder fått sitt namn förlängt med ett ”gård”. Så t.ex. kom Lill-Ekeby under slutet av 1900-talet att namnas om (av Arla?) till Ekeby gård.

Också fastighetsjuridiskt är denna gård ett exempel på en ny hantering av lantmäteriet: bygränserna är inte oföränderliga, utan lantmätarna tillämpar s.k. fastighetsreglering. Därför har Lill-Ekeby kunnat läggas samman med Vik och tillhör alltså formellt Bråhovda.

Några enstaka torp har överlevt, men de allra flesta är sedan länge rivna och glömda.

Detsamma gäller också Ekeby två kvarnar. Rester av dammar finns i skogen söder om Grönlund.

Inget i denna text är fullkomligt eller slutgiltigt. Alla är välkomna att rätta och komplettera!
Mejla till olle.meyer@meyerpol.se.